Invandraren

Har inte riktigt någon egen identitet
Vem är flickan bakom tyget?
Det är det ingen som vet
Lever i en värld där framtiden redan är bestämd
Där ingen bryr sig om hennes drömmar
Hon som vill bli sångerska och känd
Studerar flitigt medan andra kan gå ut och festa
Hon vill egentligen följa med
Men vågar inte faderns humör testa
Känner sig inte hemma någonstans
Är splittrad och kluven
I detta land skulle hon ju ha en chans?
Men folk är annorlunda och språket är svårt
De viskar bakom hennes rygg
Inte så konstigt att livet känns hårt
Umgås enbart med flickor i samma situation
Talar sitt hemspråk
Är det detta som samhället kallar integration?

Fjortisen

Skriker högst av alla på bussen
Låtsas trilla så fort den bromsar
Kaxig och stenhård tillsammans med andra
Så mycket smink att det blivit mask
Lever på uppmärksamhet
Blir förkrossad utan bekräftelse
Snor sprit ur barskåpet hemma
Sitter i en park och försöker lära sig röka
Alltid i sällskap av andra
Alltid en enda stor enhet
Ändå så otroligt ensam
Ändå så otroligt liten
Är egentligen fortfarande bara ett barn
Barnet som skriker högst av alla på bussen

Braten

Håret ligger bakåtslickat
Kläderna är exklusiva
Paris, Milano, Barcelona och New York
I strävan efter att vara originell
Ser han istället ut som alla andra
Med näven vevandes i takt med hög musik
Och en flaska skumpa för en halv månadslön i den andra
Tar han sig igenom fredagsnatten
Dansar mitt i stadens centrum
Skrattar så att tänderna lyser
Ger ett intryck av status och flärd
Uttrycker lycka och välgång
Åker taxi hem till den fabulösa våningen
Dit det egentligen var gångavstånd
Anländer hem samtidigt som morgontidningen
Föräldrarna sover i olika sovrum